Här skriver jag på...

... ett kontrakt. 

Läs mer på Debutantbloggen.

Värmande ord från Anneli

Den där känslan i kroppen var tecken på sjukdom. Nu ligger jag hemma med feber och kan inte göra så särskilt mycket alls. Inte ens läsa... mycket märkligt.

Jag har i alla fall lyckats ta mig upp till datorn för att svara på några mejl och upptäckte en recension av min bok hos Anneli. Det värmde verkligen att läsa några snälla ord, när jag annars bara känner mig ruggig och mör. Tack för det!

En krönika av mig

kan man läsa i senaste numret av Norra Sidan. Bläddra fram till sidan 12.

Ingen bra dag...

Det började med att jag var tvungen att gå upp en timme tidigare än vanligt. Sedan lyckades jag ta fel linje på tunnelbanan och förlorade en halvtimme på det. På väg till intervjun jag skulle göra på andra sidan stan ringde personen i fråga och ställde in. Till råga på allt kom en sån där Jesus-tant och tjoade på tunnelbanan med en riktigt obehaglig stämma. Emellanåt flaxade hon med armarna och väste som en orm. Hur kan hon tro att hon ska frälsa någon på det viset? Det enda hon fick var sura blickar. Och jag fick ont i huvudet.

Nu sitter jag här med ont i kroppen som om jag håller på att bli sjuk. Orkar inte ens blogga om det där roliga som kom med posten förra veckan. Kanske i morgon.

Jag drömmer om...

Nytt inlägg på Debutantbloggen.

Att öppna stora kuvert...

Ont om tid, bara ett miniinlägg om postförsändelser idag:

Jag ser att Anneli har fått min bok och kan inte låta bli att le åt att hon trodde det var en refusering. Bra att du slapp det idag. Hoppas boken är till belåtenhet!


Själv fick jag både trist post och rolig. Det trista var att Skatteverket hade skickat deklarationsblankett. Att deklarera näringsverksamhet är inte direkt årets höjdpunkt. Det roliga var... äh, vi tar det efter helgen.

Ha en fin fredag och en härlig helg!

Läsning för alla åldrar

Men att man ska läsa barnböcker som barn och sedan ta ett definitivt och oåterkalleligt steg över till vuxenbokvärlden är bara en konvention, som dessbättre är på väg att försvinna.

Det skrev Lotta Olsson i DN i söndags och tipsade om en rad böcker som passar läsare i alla åldrar.

Mitt tips på en bilderbok som alla borde läsa är Kan man..? av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge, en skruvad bok som fick mig att skratta högt flera gånger när jag läste den för några år sedan. Text och bild är i perfekt samspel och resultatet är skruvad och bitvis makaber humor. Kan man verkligen göra en sådan barnbok? Ja, uppenbarligen kan man det. Tyvärr finns den bara på biblioteket nuförtiden, jag skulle gärna se en ny upplaga.

Ett meddelande från språkpolisen: Tid spenderas inte

Efter att ha läst dagens femtioelfte blogginlägg där någon har "spenderat dagen i solen" blir språkpolisen i mig upprörd.

Just nu står hon på min axel och teaterviskar: "Skriv att man inte spenderar tid på svenska. Det enda man kan spendera är pengar. Tid tillbringas. Tid kan också fördrivas, eller möjlighet förspillas. Men aldrig spenderas. Kan du säga det till alla språkförbrytare där ute i bloggosfären?"

"Visst kan jag göra ett försök" svarar jag och pekar på skärmen. "Titta, nu har jag skrivit precis som du sa. Men ärligt talat tror jag inte att de du menar läser min blogg. I morgon kommer det fortfarande att spenderas dagar på semesterorter och timmar på kaféer. Ska vi slå vad?"

Hon rycker på axlarna och går och gömmer sig igen. Ibland måste man bara få ur sig saker och ting, oavsett om någon lyssnar eller ej.

Första intervjun om Adam

Klicka på bilden för att göra den större!

I lokaltidningen Mitt i Tensta-Rinkeby som utkom igår finns en intervju med Markku och mig om Inte klia, Adam! Ett litet uttalande från förlaget om framtiden för Adam finns också, om någon är nyfiken...

Vad jag är riktigt bra på

För ett tag sedan blev jag utmanad av Nina, som undrade vad jag är bra på. Jag har tänkt på det sedan dess. Tyvärr har jag inga dolda konstnärliga talanger, som att sjunga gudomligt eller att teckna fint. Ett tag övervägde jag att lyfta fram min tungas förmåga att forma sig på det sätt som på engelska kallas taco tounge, men det verkade lite väl larvigt.

Nu har jag äntligen kommit på vad jag är riktigt bra på: connenting the dots (för att låna Steve Jobs ord). Jag är bra på att koppla ihop idéer/företeelser/personer från olika områden för att skapa något nytt.

När jag började att frilansa pluggade jag samtidigt till lärare. Flera jobb kom till genom att jag stötte på något intressant i mina studier, som jag sedan sålde in som ett skrivjobb till en tidning. Jag samlar helt enkelt på mig influenser från alla möjliga håll som jag lagrar (ibland mentalt, med ofta i form av en notering någonstans) för framtida bruk. Det kan vara en person jag är nyfiken på och skulle vilja intervjua/samarbeta med, en företeelse som verkar spännande eller ett land som jag vill resa till. Nyfikenheten på att ta reda på hur saker och ting hänger ihop och viljan att skapa nya länkar omkring mig är det som driver mig.   

Hur jobbar en illustratör?

Pia Johnasson på Barnboksnätet har ställt samman några redogörelse för hur olika illustratörer jobbar. Väldigt intressant. Kolla särskilt in Lisen Adbåges inlägg, om du missat det.

En illustratör jag brukar titta in till då och då är Matilda Salmén, som nyligen skrev det här inlägget där man får se en fin illustration växa fram.

Dagens egokick...

Medan jag rände omkring på stan och intervjuade skolchefer, lämnade blod och tog barn till aktiviteter trillade det in både en recension och ett väldigt fint erkännande från självaste Amanda Hellberg.

Min första reaktion är att bli en aning rörd och förlägen. Men det klär knappast en framgångsrik författare, så jag tillåter mig istället att bli lite mallig och citera vad hon skrev:

Annelie Drewsen är bannemej ett självlärt marknadsföringsgeni, inte enbart en passionerad och proffsig ny författare. För en releasefest ska ju inte "bara" fira boken och upphovsmakarna, men också gärna skapa lite mervärde i form av mediaintresse. Drivet gjort. Mycket jobb bakom sånt. Heja Annelie!

Heja mig!  Häng på så kör vi vidare mot framgång, världsberömmelse och rikedom.
Eller nåt sånt.

Vilken underbar dag!

Sagostund på svenska.  Vi hade på spanska och somaliska också.

Min förläggare mitt bland besökarna.

Musikstund med Hans Granström.

Vilken tokig sång!

Publik bland böcker.

Markku berättar om sitt arbete med illustrationerna.

Markku tecknar inför publik.

En förväntansfull trio inför releasen.

Blommor och presenter. Att ge ut en bok är ju som att fylla år!

Ångesthantering

Tog till ett klassiskt knep mot ångest och andra besläktade tillstånd: shopping. Med en ny topp i garderoben känns allt genast mycket bättre. Nu kan inget gå fel.

Debutantnerver

Det sägs att lite nervositet är bra, inte sant? I morgon är det release och jag hoppas att det blir roligt, välbesökt och minnesvärt. Det skulle vara jättekul om någon bloggvän vågade sig dit också!

Framgång ger trygghet

I dagens DN gratuleras Martin Widmark på femtioårsdagen. Han har skrivit ett 50-tal barn- och ungdomsböcker och är den mest utlånade författaren på Sveriges bibliotek, bland annat tack vare de omåttligt populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå.

I intervju säger han två saker som jag inte kan släppa:

Ingen känner igen mig, men mina böcker känner de igen och för mig räcker det alldeles utmärkt. 

och


Framgången ger också en trygghet. När det går tungt gör det ingenting, det är inte hela världen. Det ordnar sig på något sätt. 

Det lägger jag på minnet och använder som målbild. Dit ska jag också, om det så tar mig 20 år.

Att vara sin egen chef

Beslutet att unna mig en liten, liten siesta mitt på arbetsdagen var lätt.
Beslutet att kliva upp ur sängen efteråt var oändligt mycket svårare.

Plötsligt förstår jag den författare som belamrade sin säng med diverse lådor och pinaler för att försvåra intagandet av viloläge. Kanske något att fundera på andra dagar då tröttheten inte ger med sig.

Det får bli kvällsjobb idag...

"Kul även för den som läser"

Ännu en kort recension: 


En bok för små barn men kul även för den som läser. Man riktigt känner kliningarna över hela kroppen.
Uppskattat koncept med återupprepning och till slut ombytta roller.
Huovilas teckningar med få detaljer passar berättelsen.

Camilla, Bokdebutant


(PS. Ni har väl inte missat att man kan beställa boken till specialpris denna vecka? Eller ännu bättre: kom på relasen på lördag!)

Hur många böcker kan man skriva samtidigt?

Nina jobbar på tre manus samtidigt och frågar sig om hon är knäpp. Det är du inte, svarar jag med bestämdhet. För mig som nu lever av att skriva finns inga alternativ, jag bollar ständigt med flera olika projekt – korta texter och längre manus.

Just nu är jag i slutskedet av ett projekt jag inte har skrivit om här på bloggen. Jag sammanställer en bok som ska vara en inspiration för skolledare, lärare och andra med intresse om skolfrågor. Min roll är både att skriva en del texter, men framför allt att sammanställa och redigera andras bidrag. Just nu plingar det till i inkorgen hela tiden och nya texter tillkommer.

Dessutom pågår förberedelserna för relasen på lördag, samt arbete med andra barnböcker. Men det får jag berätta mer om en annan dag. För nu ska jag skriva inspirationsbok om skolan!

Om att vilja skriva och vilja ha kontroll

 

Efter att ha skrivit dagens inlägg på Debutantbloggen funderar jag på om mitt kontrollbehov kanske är lite för stort...

Specialpris på Inte klia, Adam!

På lördag är det release för min bok, som då kommer  att säljas till introduktionspris. För er som inte har möjlighet att komma till Tensta bibliotek vill jag också erbjuda möjligheten att köpa boken signerad till ett bra pris.

Därför kan man till och med lördag beställa boken från förlaget för 100 kr. (Ordinarie pris är 149 kr.)
Ange rabattkod "struttsAD" i ett mejl som du skickar till shop@vivlio.se

Glöm inte att ange vilket språk du vill ha boken på. Skriv också om du vill ha boken signerad och om den ska dediceras till någon speciell.  Beställningarna kommer att skickas efter releasen.

Läs mer om boken här.

Barnboksprat om Inte klia, Adam!

En söt berättelse med charmiga illustrationer som berättar något som de allra flesta barn känner igen, nämligen hur det är att ha vattkoppor. Som kvinna och mamma blir jag lite extra glad när jag ser att det är Adams pappa som är hemma och vabbar!

Helena Eriksson, Barnboksprat


 Åh vad glad jag blir när någon uppskattar det vi gjort.

Adam i Norra Sidan

I dagarna kom första numret av en ny lokaltidning för oss som bor kring Järvafältet. Norra Sidan bygger till stor del på medborgarjournalistik och vill vara en tidning som "tar Järvaborna och det som händer i området på allvar". Gissa om jag blev glad när jag såg att min lilla Adam fick vara med på ett hörn.

Hej Twitter!

Drygt två månader efter att jag dissade Twitter skapar jag nu ett eget konto. Vad som fick mig att ändra uppfattning? Twitterflödet #mel2011 – så mycket roligare att följa än den riktiga tävlingen.

Nu ska jag bara komma på vem jag vill följa och vad jag ska twittra om. Den som vill se hur det går kan spana in www.twitter.com/DrewsenA.

Mer om releasen

skriver jag på Debutantbloggen. Ärligt talat börjar det kännas aningen nervöst. Tänk om ingen kommer... eller om alldeles för många kommer...

En dag som frilansskribent/barnboksförfattare

(Tiderna är ungefärliga – jag är inte så ambitiös att jag för dagbok över mina arbetsdagar, om någon undrar.)

6.30
Väckarklockan ringer, upp och sköta morgonbestyren hemma. Liksom Skrivarmamma har jag kokat äggen kvällen före...

7.45
Maken åker iväg med barnen till skola och dagis (trots att han är sjuk), så att jag ska kunna få lite jobb gjort. Jag sätter mig vid datorn. Svarar på mejl, förbereder ett möte med Markku (som illustrerat Adam-boken), skriver.

8.30
Ringer upp en intervjuperson för att få ett förtydligande av ett uttalande. Kompletterar en artikel med två pratminus och mejlar redaktören.

10.00
Går till tunnelbanan. Läser en bok på vägen, som jag hoppas ska inspirera mig i två pågående uppdrag. 

10.30
Akutbesök hos frisören, efter samtal i går eftermiddag. Min vanliga frisör är mammaledig och jag får komma till en ny. Lite nervöst att hon inte ska förstå mig (Hur pratar man frisörspråket?) men det går bra. Jag går nöjd därifrån.

11.15
Snabblunch på McDonald's. Inte särskilt kul, men jag har bråttom till mötet.

11.45
Tunnelbanan igen.

12.00
Får ett sms om att Markku blir försenad till vårt möte. Passar på att handla mjölk, yoghurt och ägg som jag skyndar hem med innan jag promenerar iväg till Markkus ateljé.

12.55
Kommer tio minuter för sent. Markku och jag diskuterar om vi ska medverka på en mässa, tittar på ett par förfrågningar vi fått samt funderar på hur vi ska jobba vidare med Adam-konceptet. Jag har ett nytt manus på gång och Markku ska börja göra skisser.

13.40
En reporter och en fotograf från lokaltidningen kommer för att intervjua oss om boken. De är trevliga båda två och verkar gilla boken. Kul att prata med dem om arbetet med boken och de idéer vi har kring tvåspråkiga böcker och flerspråkighet. Mindre kul att bli fotograferad – men jag är i alla fall snygg i håret!

14.45
Iväg och hämta barnen.

15.30
En fotograf ringer och vill diskutera bildbyline till en krönika jag har skrivit. Jag säger att jag kan mejla två bilder jag redan har, vill helst inte bli fotograferad igen.

15.45
Kommer hem. Skickar iväg de där bilderna till fotografen. Har fått mejl från en redaktör om att skriva bildtexter. Borde göra det på en gång. Borde också städa, laga mat, leka med mina barn och en massa annat, men jag är för trött.

Middagen blir hämtmat. Värdelöst, men barnen är i alla fall glada.

Ja, sedan blir det inte så mycket mer gjort. Är frustrerad över all tid som går åt till annat än att skriva. Jag borde verkligen se till att få ordning på en del saker, men jag orkar inte. Håller jag också på att bli sjuk, eller behöver jag bara sova mer?

Jag har ju glömt...

att flagga för mitt senaste inlägg på Debutantbloggen. Om skrivkramp, eller bristen därav.

Nya böcker!

Min senaste bokbeställning kom igår och innehöll dessa två böcker. 

Helst skulle jag vilja kasta mig över dem på en gång, 

men jag har lite för mycket annat som måste läsas först. 

Tid att längta, alltså...

De svåra valen mellan de och dem

Ibland är det svårt att avgöra om det ska vara de eller dem i en mening. Grundregeln är enkel: Är det fråga om ett subjekt ska det vara de, medan dem används om det är ett objekt. Lättaste sättet att avgöra vilken form är att byta ut orden till ett annat pronomen, till exempel jag/mig. De = jag, dem = mig.

Men det är inte alltid så enkelt. Eva ställde en klurig fråga till mig en kommentar. Titta på följande mening. Ska det vara de eller dem?

”Man bör skriva så av respekt för d… som råkat ut för övergrepp.”

Spontant tänker jag som Eva, att det ska vara dem. Varför? För att man är subjekt och det andra borde vara objekt. Men är det verkligen så?

Nja. Inte riktigt. För i det här fallet är de inte ett pronomen, utan bestämning till ett underförstått substantiv. I det här fallet substantivet personer eller liknande.

Alltså:

”Man bör skriva så av respekt för de personer som råkat ut för övergrepp."

Men så stryker vi ordet personer och voilà:

”Man bör skriva så av respekt för de som råkat ut för övergrepp."

Håller ni med? 

En längre artikel i ämnet hittade jag här.

Finska återförsäljare

 Idag jobbar jag frenetiskt på ett skrivuppdrag som inte har något med barnböcker eller skönlitteratur att göra. För att undvika en fullständig bloggtystnad kan jag passa på att meddela att Inte klia, Adam! finns att köpa även i Finland. Dock inte på finska. (Ännu...)

Både här och här.

(Om någon är intresserad av att köpa boken till introduktionspris, men inte kan komma på releasen den 19 mars, går det bra att mejla mig på info at anneliedrewsen.se, så skickar jag en särskilt rabattkod som kan användas vid beställning från förlaget.)

Ja, mer än så hade jag inte att komma med.
Vi hörs senare.

Samtal med sonen

– Mamma, jag har kål i magen! säger sonen och tar sig för magen som om det gör ont.
Jag funderar. Så vitt jag vet har han inte ätit kål under dagen.
– Menar du håll? försöker jag.
Sonen nickar.
Vi går tysta bredvid varandra några steg. Han tar sig för magen igen.
– Jag har moll i magen!

Hjälp! Hur säger man?

Jag skulle behöva lite insiktsfulla kommentarer om ett språkligt dilemma. Hur säger man när ett par går i väntans tider när det handlar om en adoption?

X och Y väntar barn.

X och Y väntar på ett barn.

X och Y väntar på barn. 

eller något annat?

Ordning i bokhyllan

Den här videon fick mig att fundera över mina egna bokhyllor. Eftersom jag inte kan sluta köpa böcker är de alltid överfulla. För en tid sedan organiserade jag alla skönlitterära böcker i bokstavsordning. Det funkade bra i några veckor, men nu ligger alla nya böcker lite varstans i väntan på att få plats på rätt ställe. Hittills har jag löst problemet med att köpa fler hyllor och rensa ibland, men snart kommer det inte att funka. Då kommer en större bostad att vara enda lösningen.

Hur organiserar du dina böcker?

Med häftpistolen i högsta hugg...

 ... gick jag igår runt och satte upp affischer om min release. 

Den hålls den 19 mars på Tensta bibliotek. 

Det blir sagostund på tre språk, musik och tävling för alla barn. 

Självklart kan man också köpa boken till introduktionspris.

På en del ställen lade jag ut kort med samma info. 

Så här snyggt blev det om de fick ta plats i ett redigt ställ. 

Du är också varmt välkommen den 19 mars!

Affischen finns att ladda ner på www.adambok.se 

Info finns också på Facebook. 

Jag har fått en tvååring på fall!

Igår fick jag veta av förlaget att ännu en recension var på gång. Det blev en nervös väntan, men nu har jag läst den och känner mig riktigt glad. Barnens uppskattning är det allra viktigaste för mig och då är ord som dessa som godis: 

Det här är en enkel historia som min nästan-två-åring fallit helt och hållet för trots att han aldrig har haft några kliande koppor. Jag tror att de är de enkla bilderna, det raka tilltalet och de många upprepningarna som tilltalar honom.

Hela Eva Emmelins recension finns på Den lilla bokhyllan.

En ny arbetsdag

Idag är detta mitt arbetsredskap. 

Gissa vad jag ska göra!

Gårdagens skrivarträff

Igår träffade jag några trevliga bloggvänner. Vi talade om skrivandet och livet samtidigt som vi åt och drack gott. Anette har skrivit några rader om det, liksom Nina. Malin var också där.

Anette hade med sig fantastiskt fina smycken gjorda av skedar till oss. Tusen tack, snälla du. Jag blev både glad för omtanken och imponerad av ditt skapande!

Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, så några bilder kan jag inte bjuda på. Men en anekdot om något som utspelade sig efteråt finns idag att läsa på Debutantbloggen.

Kan vi inte öppna en affär, mamma?

Alla som skriver för barn och har egna barn läser nog i något skede sitt manus för dem. Även jag. Det är kul att se hur de reagerar på texten och bilderna.

Nu när den riktiga boken är här blir reaktionerna delvis andra än under manusarbetet. Min sexåriga son frågade om han fick sälja min bok. "Snälla", bad han "i sommar kan vi ha en affär!"


Och min åttaåriga dotter sitter just nu vid köksbordet tillsammans med en sportlovsledig kompis och läser boken högt. För andra gången. Nu dramatiserar hon och läser replikerna med stor inlevelse. Jag tror bestämt hon är lite stolt över sin mamma.

En riktigt bra dag

Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om mitt liv bara är en dröm. Men jag tror att det som sker just nu är på riktigt.

Idag är en historiskt bra dag. Till att börja släpptes min debutbok Inte klia, Adam! Som om det inte vore nog fick jag två mycket intressanta meddelanden: ett mejl och ett telefonsamtal. Det kan vara riktigt roliga saker på gång. Just nu vågar jag inte skriva så mycket mer, men hoppas att jag snart har något mer konkret att berätta. (Beklagar att min blogg just nu mest är ett enda glatt utropstecken. Jag lovar att grotta ner mig i ångest när den kommer, för det gör den.)

Utöver detta fick jag just ett fint mejl från mottagaren av dagens kram:

Annelie, tack snälla för kramen idag på bibliotekariernas egen högtidsdag:) - hade ingen aning!.. Och tack för fina ord på din blogg, ja jag delar verkligen din glädje!!

Har du kramat en bibliotekarie idag?

Det har jag. Närmare bestämt Gunilla på bibblan i Tensta, som har hejat på mig i min författardröm och nu delar min debutglädje.  

Om du inte har kramat en bibliotekarie idag tycker jag att du ska göra det. Det är nämligen krama en bibliotekarie-dagen!